Stter på altanen och väntar på att natthimmeln ska bli riktigt mörk så vi kan se stjärnor och stjärnfall. I år är det extra stor chans då det är nymåne och klart väder enligt väderprognosen. Vi såg flera stjärnfall både den 12och 13 augusti. Häftigt!
Från wikipedia:
Perseiderna, ibland även kallad Laurentiussvärmen, är ett meteorregn med störst aktivitet omkring den 12 augusti varje år, orsakad av kometen Swift-Tuttle. Perseiderna har fått sitt namn eftersom den punkt på himlen som de ser ut att komma från, den så kallade radianten, ligger inom stjärnbilden Perseus.
Meteorregnet inträffar när jorden skär banan för kometen Swift-Tuttle. Längs med banan sträcker sig ett "meteormoln" (det så kallade Perseidmolnet) av partiklar som har frigjorts från kometen. Det mesta av stoftet i molnet idag är ungefär tusen år gammalt, men det finns en yngre del av molnet som härstammar från en ström som lossnade från kometen 1862. Hastigheten hos meteorer från denna del är betydligt högre än genomsnittet. Meteorerna är oftast mycket små – i storlek med sandkorn – pulveriseras av friktionen mot vår atmosfär och når jordytan som dammkorn. Större stenar genererar en större friktion, och för att dessa ska nå jordytan krävs vanligtvis en storlek motsvarande en stenkula eller större.
Perseiderna är synliga från mitten av juli varje år, med störst aktivitet mellan den 8 och 14 augusti och en topp den 12 augusti. Under toppen når antalet meteorer 60 stycken i timmen eller mer. De kan ses över hela stjärnhimlen, men på grund av Swift-Tuttles bana är de framförallt synliga från den norra hemisfären.
För att uppleva meteorregnet till fullo bör omgivningen vara så mörk som möjligt, utan måne och långt från städer som kan orsaka ljusförorening. Perseiderna har en bred topp så regnet är synligt under flera nätter. Aktiviteten börjar långsamt blir omfattande kring klockan 11 på kvällen, när radianten stiger högre på himlen. Antalet meteorer ökar sedan stadigt över natten och toppen inträffar ungefär 1½ till 2 timmar före soluppgången, precis innan det blir för ljust. År 2010 gick nymånen ned innan meteorsvärmen började, vilket kunde ge särskilt goda observationsmöjligheter.
